Tionde Juli!
Och tionde natten i rad som jag drömmer om en viss person, varför ska du förfölja mig i mina drömmar?
Allt är så sjukt verkligt, funderar på om jag börjar bli galen, varje natts dröm har liksom samma betydelse, när jag vaknar upp så minns jag varje detalj.
Det har omedvetet blivit ett ältande som inte går att styra, själva ältandet har tagit över och jag kan inte tänka på annat. Jag har fått höra att man ska lyssna på sina drömmar och försöka tyda vad dom säger en..
Det enda jag drömmer om är återförening, vad menas med det? Att man känner sig så sjukt jävla ensam och utlämnad eller vad är det egentligen?
Jag har börjat tröttna på det mesta nu och egentligen, det som håller mig kvar här i bygden är egentligen bara familjen och hästarna, hästarna är min livsglöd, när jag är hos dom så mår jag bra.
Jag fattar liksom inte nu hur jag kunde tolerera att leva tillsammans med någon som nästan förbjöd mig att åka till dom, han kunde säga att jag fick välja mellan hästarna eller honom, sjuka små hotelser..som gick lite väl till överdrift.
Ikväll iallafall så ska jag träffa mitt "gäng" som ska servera på bröllopet som vi ska jobba på på lördag.
Känns lite spännande, att liksom randoms tar kontakt med mig för dom vill att jag ska servera på deras bröllop, vem vet..det kanske också kan bli en karriär..egen företagar insats av något slag.
Tänker och tänker mest hela tiden, vad vill jag med mitt liv?
Om två dagar så är det beräknat att jag ska få veta om jag har kommit in på högskolan i Gävle.
Vill jag verkligen bli förskolelärare? visst jag tycker om barn, men jag tycker även att dom kan bli bra dryga.
Jag vet inte vad jag vill bli..
Men kommer jag in så är det väl värt ett försökt iallafall..eftersom jag har det så pass bra så jag kan jobba samtidigt som jag pluggar.
Bild från när jag var i Riga.
Allt är så sjukt verkligt, funderar på om jag börjar bli galen, varje natts dröm har liksom samma betydelse, när jag vaknar upp så minns jag varje detalj.
Det har omedvetet blivit ett ältande som inte går att styra, själva ältandet har tagit över och jag kan inte tänka på annat. Jag har fått höra att man ska lyssna på sina drömmar och försöka tyda vad dom säger en..
Det enda jag drömmer om är återförening, vad menas med det? Att man känner sig så sjukt jävla ensam och utlämnad eller vad är det egentligen?
Jag har börjat tröttna på det mesta nu och egentligen, det som håller mig kvar här i bygden är egentligen bara familjen och hästarna, hästarna är min livsglöd, när jag är hos dom så mår jag bra.
Jag fattar liksom inte nu hur jag kunde tolerera att leva tillsammans med någon som nästan förbjöd mig att åka till dom, han kunde säga att jag fick välja mellan hästarna eller honom, sjuka små hotelser..som gick lite väl till överdrift.
Ikväll iallafall så ska jag träffa mitt "gäng" som ska servera på bröllopet som vi ska jobba på på lördag.
Känns lite spännande, att liksom randoms tar kontakt med mig för dom vill att jag ska servera på deras bröllop, vem vet..det kanske också kan bli en karriär..egen företagar insats av något slag.
Tänker och tänker mest hela tiden, vad vill jag med mitt liv?
Om två dagar så är det beräknat att jag ska få veta om jag har kommit in på högskolan i Gävle.
Vill jag verkligen bli förskolelärare? visst jag tycker om barn, men jag tycker även att dom kan bli bra dryga.
Jag vet inte vad jag vill bli..
Men kommer jag in så är det väl värt ett försökt iallafall..eftersom jag har det så pass bra så jag kan jobba samtidigt som jag pluggar.
Bild från när jag var i Riga.
Kommentarer
Trackback
