Nionde Juli!
Jag gjorde en himla rolig upptäckt igår, satt och tittade på lite lägenheter på Bollnäs bostäders hemsida och såg att "min" gamla lägenhet låg ute nu igen, känns lite värdelöst att jag flyttade ut måste jag säga, älskade lägenheten, men men shit happens & life goes on..
Mycket tankar som far omkring i huvudet fortfarande, kan fortfarande inte fatta egentligen vad som har hänt, och jag vet, jag är expert på att älta i saker, just dethär är inte alls nödvändigt..varför kan jag inte låta bli att tänka på hur det hade varit ifall man hade gjort saker annorlunda?
Det jobbigaste som finns är tammefan att vara olyckligt kär..eller kär av ren ilska, eller jag vet inte vad jag är längre, försöker hitta mig själv och jag snubblar hela tiden på vägen i och med att så fort jag ser "vissa" saker så påminner det bara om det som var förut, jag drömmer om samma personer varje natt, precis om att någonting håller på att förfölja mig, hur ska jag kunna släppa allt och bara vara? leva ett normalt liv..bli älskad igen, så som jag blev älskad ända in i det sista? eller ja..trodde jag iallafall..tydligen så var det inte så.
Nu vet jag iallafall hur det är att leva i en lögn, folk verkar inte fatta varför jag har svårt att lita på människor. Jag säger bara en sak - Prova på att leva det liv jag har gjort de senaste fyra åren så ska ni få se, innan ni kan komma och säga att ni vet hur det känns.
Ett liv som rasar i tusen bitar, så mycket gråt, ilska och svek men ändå så mycket kärlek. Man kommer till en gräns då man inte orkar leva så längre, det var då allting sprack istället.
Nä nu ska jag sluta vara sentimental..har bara en massa frågor som jag aldrig kommer att kunna få svar på..därför skriver jag bara "VARFÖR?" Varför just jag..
Utanpå är jag den glada spralliga som inte vill någon något ont, men inuti så brinner min ilska fortfarande, ärligt talat så kan jag säga helt ärligt att det fortfarande finns folk som jag tycker borde brinna i helvetet, folk som till en viss del har förstört mitt liv.
SÅ..behövde skriva av mig lite kände jag.
Mycket tankar som far omkring i huvudet fortfarande, kan fortfarande inte fatta egentligen vad som har hänt, och jag vet, jag är expert på att älta i saker, just dethär är inte alls nödvändigt..varför kan jag inte låta bli att tänka på hur det hade varit ifall man hade gjort saker annorlunda?
Det jobbigaste som finns är tammefan att vara olyckligt kär..eller kär av ren ilska, eller jag vet inte vad jag är längre, försöker hitta mig själv och jag snubblar hela tiden på vägen i och med att så fort jag ser "vissa" saker så påminner det bara om det som var förut, jag drömmer om samma personer varje natt, precis om att någonting håller på att förfölja mig, hur ska jag kunna släppa allt och bara vara? leva ett normalt liv..bli älskad igen, så som jag blev älskad ända in i det sista? eller ja..trodde jag iallafall..tydligen så var det inte så.
Nu vet jag iallafall hur det är att leva i en lögn, folk verkar inte fatta varför jag har svårt att lita på människor. Jag säger bara en sak - Prova på att leva det liv jag har gjort de senaste fyra åren så ska ni få se, innan ni kan komma och säga att ni vet hur det känns.
Ett liv som rasar i tusen bitar, så mycket gråt, ilska och svek men ändå så mycket kärlek. Man kommer till en gräns då man inte orkar leva så längre, det var då allting sprack istället.
Nä nu ska jag sluta vara sentimental..har bara en massa frågor som jag aldrig kommer att kunna få svar på..därför skriver jag bara "VARFÖR?" Varför just jag..
Utanpå är jag den glada spralliga som inte vill någon något ont, men inuti så brinner min ilska fortfarande, ärligt talat så kan jag säga helt ärligt att det fortfarande finns folk som jag tycker borde brinna i helvetet, folk som till en viss del har förstört mitt liv.
SÅ..behövde skriva av mig lite kände jag.
Kommentarer
Trackback
